Hur kan man lova trohet hela livet?

 
Ibland kan man höra att det är meningslöst att ett par lovar varandra trohet hela livet, eftersom man aldrig kan veta vad som sker i framtiden. Hur ska vi kunna veta att vi inte faller för otrohet? Då är det heller inte meningsfullt att lova trohet. Men är det så?

Världen är full av svek och alla har vi drabbats av att bli svikna. Hur ska vi i en sådan värld våga tro på trohet? Är det då inte snudd på dumhet att ens tro på trohet? En vanlig uppfattning är att vi människor styrs av våra känslor och därför inte kan hjälpa hur vi handlar. ”Jag är ledsen men jag kunde inte låta bli att slå till dig” kanske jag då säger eller ”Jag kunde inte rå för att jag var otrogen, eftersom jag blev så attraherad av henne.” Det är inte våra känslor som styr oss. Yttre omständigheter finns alltid där, men det är jag själv som väljer vad jag ska välja eller vad som jag ska styras av. Ska jag falla för en attraktion som jag känner för en annan och styras av mina känslor eller ska jag styras av min kärlek till min fru och inte falla för attraktionen? Valet ligger alltså helt i mina händer.

Att stå inför sin partner och lova trohet hela livet är en kärlekshandlig, fritt vald. Med samma fria vilja kan jag också vara trogen och hålla mitt löfte. Att svika finns inte på kartan och jag kan välja att hålla fast vid det. En relation måste hela tiden gödas annars så är det så lätt att den dör ut och att man glider isär varandra. Att stå fast vid sina löften om kärlek, trohet och att finnas där vid både härliga tider och svåra tider är en del av vad ett äktenskap handlar om. Gud vill att jag och min fru ska älska varandra och hålla fast vid de goda löften som vi en gång gett varandra. Han vill att vi ska vara oskiljaktiga. Även om jag inte kan veta vilka känslor som jag kommer att drabbas av i framtiden, så kan jag ändå välja att hålla löftet.

(Hes 16:8) Jag gick där förbi och såg att din tid var kommen, tiden för kärlek. Då svepte jag min mantel om dig och skylde din nakna kropp. Jag svor dig trohet och ingick förbund med dig, säger Herren Gud. Så blev du min. 

På samma sätt som i äktenskapets förbund där man lovar varandra kärlek och trohet, vill också Gud ingå ett förbund med dig. Han vill lova dig kärlek och trohet och han vill att du ska lova honom kärlek och trohet. Han som är större än universum och som skapade dig, vill leva tillsammans med dig i hans rike. Han har redan förberett en plats åt dig. Även om du sviker så står han fast vid sitt ord och sin kärlek. Det går att vända tillbaka, för han står alltid med öppna armar. Hans kärlek dör aldrig, eftersom han är kärleken.

(2 Tim 2:13) är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv.

I en värld av svek så finns troheten där. I en värld av ondska så finns godheten där. I en värld av kärlekslöshet så finns kärleken där. I en värld av orättvisor så finns rättvisan där. Gud finns där, så vänd dig till honom i en värld av svek, ondska, kärlekslöshet och orättvisor.

(5 Mos 32:4) Han är vår klippa, hans verk är utan brist, hans vägar alltid de rätta. Han är en trofast Gud, fri från allt ont, han är rättfärdig och rättvis.

/Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förbund, kärlek, äktenskap, trohet, svek, fri vilja, religion, Gud, Jesus, kristendom, bibeln
Foto: FreeDigitalPhotos.net

Vad jobbar du med?

 
Ofta när jag är på fester, bröllop eller tillställningar och träffar personer jag inte känner, så kommer ofta frågan upp: "Så vad jobbar du med?". Vår titel är viktig i den här världen, men hur ser Gud på titlar?

Vi människor har lyckats med mycket under vår tid på jorden. Vi har tagit oss till månen, vi har uppfunnit otroligt komplicerade datorer och byggt häpnadsväckande byggnader, för att ta några få exempel. Förut brukade jag tänka att Gud måste vara imponerad över allt det som mänskligheten uträttat, men nu har jag insett att Gud inte alls är imponerad över det vi gjort eller det vi gör. Inte så att han tycker det vi gjort är fel i sig, utan för att det är Gud som gett oss alla de gåvor som vi använder.

 (2 Kor 3:4) En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud.

Gud har gett oss gåvan att kunna resonera och tänka logiskt. Han har gett oss gåvan att vara kreativa och konstnärliga och han har gett oss gåvan att kunna uppleva kärlek, frid, frihet och glädje. Alla våra förmågor kommer från Gud. Vi väljer hur vi vill använda förmågan, men förmågan har vi fått som en gåva från honom. Till och med livet är en gåva från Gud.

Trots att våra förmågor är gåvor, så tar vi så lätt åt oss äran för dem och blåser upp oss. Vi skaffar oss fina titlar och gör det som kan ge oss bekräftelse i andra människors ögon. Det är lätt att tro att det är så vi skaffar oss kärlek och blir värdefulla, men det är så långt ifrån sanningen. Jesus var hård mot fariséerna som försökte blåsa upp sig med titlar och genom att handla ”rätt”.  

(Matt 23:8) Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Är det då exempelvis fel att vara lärare eller kalla sig fader? Nej, det är inte det som är poängen. Det Jesus vill peka på är hur titelsökandet fångar oss i högmod och i en tro att jag är mer värdefull än andra människor. Vi ska inte hålla oss fast vid titlar. En titel får mig så lätt till att tro att andra måste tjäna mig och ge mig det jag är berättigad till. 

Gud vill inte att vi ska vara beroende av andra människors bekräftelse eller hur andra ser på oss. Han vill inte att andra människors måttstock ska bestämma vårt värde, utan han vill att vi ska se vårt verkliga värde. Alltså det värde som vi har för Gud. Gud vill inte att vi ska ha vår identitet i vad vi gör eller i hur mycket vi tjänar, utan att vår identitet ska vara i den vi är i hans ögon och i hans ögon är vi otroligt värdefulla och alla människor är lika värdefulla. Vad vi människor hittar på för titlar spelar ingen roll, för han ser det värdefulla i dig. Du är älskad! Hans kärlek är även den en gåva till dig och det är en gåva som inte kan förtjänas eller skaffas, för Gud älskar dig villkorslöst. Du är värdefull!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om titel, gåva, stolthet, högmod, kärlek, lika värde, val, ödmjukhet, tjäna, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln 
Image: FreeDigitalPhotos.net

Med hela ditt hjärta

 
Vi talar ofta om hjärta när vi talar om vad vi har inom oss. ”Vad har du på hjärtat?” frågar vi när vi vill veta vad någon vill och ”Jag brinner för det helhjärtat!” visar att jag drivs av något och ”Jag gjorde det halvhjärtat” visar min brist på drivkraft. Men vad säger bibeln om hjärtat?

Bibeln talar mycket om hjärtat. ”Herren ser till hjärtat”, ”Guds lag i hjärtat”, ”Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.” och ”Bekymmer gör hjärtat tungt” är några exempel. Vad är det då som skapar eller formar mitt hjärta?  

(Matt 6:21) Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Jo, det jag värderar högt, där har jag också mitt hjärta. Om jag värderar ett fint hus, så kommer jag lägga ner mitt hjärta i huset. Om jag värderar ett hälsosamt liv, så kommer hjärtat ligga i träning och kost. Om jag tappar bort något värdefullt, så kommer jag helhjärtat försöka finna det förlorade. Det är inte bara det goda som kommer från hjärtat. Det vi säger i ilska eller glädje, frustration eller frid, hat eller kärlek, kommer från hjärtat. Det jag har i mitt hjärta spills ut i ord.

(Matt 15:19) Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal. 

Det är alltså viktigt vad vi har i hjärtat. De onda handlingar vi gör beror på vårt hjärta. Det går inte att ändra på sina handlingar utan att först ändra hjärtat, för det är hjärtat som driver oss till att göra det vi gör. Men hur kan vi då ända våra hjärtan? För att jag ska kunna ta emot något så måste det också göras plats. Jag brukar säga till Helle: ”En bok in, en bok ut” och desamma gäller för hjärtat. Det måste finnas utrymme, ett rum där det nya kan finna sin plats.

(Matt 22:37) ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.

Gud vill ha hela vårt hjärta. Han vill inte bara att vi halvhjärtat ska vara hans, utan att vi ska älska honom helhjärtat. Han vill ge av sitt hjärta till oss och det han har på sitt hjärta vill han ge till oss. Han vill fylla oss med den kärlek han har till oss, för kärlek är vad hans hjärta är fyllt av och den kärleken kommer att spilla ut till andra. Han vill ge dig allt av det han har till dig i kärlek, glädje, frid och trygghet.

(Jak 4:8) Närma er Gud, och han skall närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. 

Kom till Gud med ditt brustna hjärta och öppna ditt hjärta för honom. Vänd dig bort från det som smutsar ner hjärtat och låt honom rena ditt hjärta.

(Rom 5:5) Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. 

/Göran

Läs även andra bloggares åsikter om hjärta, omvändelse, hopp, gott, ont, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln
Image: FreeDigitalPhotos.net

Ställer inte Gud orimliga krav?

Varför ställer Gud så höga krav som han vet att vi inte kommer att kunna klara? Är inte Gud då en orimlig Gud? Nej, Gud är långt ifrån orimlig.

Det är lätt att tro att Gud kommer med en massa måsten eller en lista göromål som han vill att vi ska göra och när vi sedan inte gör dem eller inte når upp till kraven så ser han besviket på oss eller bestraffar oss för det. Känslan att Gud ställer för höga krav kan lätt leda till att jag dömer mig själv som värdelös, eftersom jag då känner mig som en besvikelse, men Gud vill inte att vi varken ska känna oss värdelösa eller som besvikelser.

Är det då så att Gud inte ställer höga krav? Jo, Gud sätter gränser och tolererar absolut inte det onda på något sätt. Han avskyr och hatar det onda. Problemet är att vi människor inte klarar av att inte göra det onda utan vi faller ständigt i egoism och vänder oss bort från Gud, så visst ställer han på så sätt höga krav. Han sätter upp ribban långt högre än vad vi någonsin kommer att nå över. Då är det viktigt att komma ihåg att Gud ser på oss som en förälder ser på sina barn. En förälder kräver inte av sitt barn att måla en tavla lika vacker som Mona Lisa, utan gläder sig åt de sträck-gubbar som barnet gör och utbrister: “Vilken fin teckning du har ritat!”. Gud ser på oss på samma sätt utifrån den som vi är och gläder sig åt det lilla, men målet är inte att vi ska rita sträck-gubbar hela livet. På samma sätt vill Gud också hjälpa oss att blomma ut i de egenskaper som vi har. Han ser inte på oss i besvikelse när vi ritar sträck-gubbar utan gläder sig över de små steg som vi gör, samtidigt som han vill forma oss till att bli fullfjädrade konstnärer som målar fantastiska tavlor. 

Vi människor har så lätt att försumma det lilla när vi har fokus på det stora. Vi ser så lätt våra sträck-gubbar som ett misslyckat försök att måla Mona Lisa, men en förälder ser inte det så och det gör heller inte Gud. Gud vill att vi ska följa det goda, kärleken och sanningen. Det var för detta som vi skapades och det är det som är hans mål för oss alla, men Gud ser på oss utifrån där vi är just nu. Han ser våra stapplande steg och gläder sig över de framsteg som du gör. Därmed inte sagt att Gud alltid vill att du ska vara där du är. Han vill leda dig och forma dig till att stråla kärlek, till att stråla Gud och att nå dit är en process, en väg. När Gud ser på dig ser han ingen misslyckad varelse, utan han ser på dig med en enorm kärlek och han vill inget hellre än att få omsvepa dig med den. Sök efter Gud och han kommer att forma dig till den som han tänkt att du ska vara.

(Ef 3:12) Genom honom och med den tillförsikt vi hämtar ur tron på honom kan vi frimodigt nalkas Gud.

Men hur är det då med Guds höga ribba? Ser han mellan fingrarna med att vi inte kan hoppa över den och klara kravet? Nej då, Guds krav ligger kvar, men han vet också att vi inte kommer att klara ribban och det var också därför han sände Jesus att rädda oss. Jesus tog alla våra misslyckanden, all vår synd på sig. Han led konsekvensen av din och min bortvändhet från det goda. Nu sträcker Gud ut sin hand till dig i försoning. Det enda vi nu behöver göra är att ta emot den gåva som Guds förlåtelse är. Sträck din hand emot honom och låt hans ljus och kärlek skapa dig.

(Kol 2:13) Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. 

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, försoning, krav, kärlek, väg, val, skuld, Jesus, Gud, kristendom, bibeln, religion
Image: FreeDigitalPhotos.net

Ett annat rike

Igår var jag ute i skogen och gick en långpromenad tillsammans med min älskade mamma. Vi reflekterade över hur världen ser ut idag. Människor svälter i vissa länder och i andra delar av världen slänger vi tonvis med mat, familjer splittras, människor utnyttjas och bedras, vi förstör och skövlar vår natur. Listan kan göras oändlig där egoismen råder.

Mitt i allt elände växer en längtan efter renhet, en plats där kärlek råder istället för människans egoism. En plats där människor upprättas, älskas och får sitt verkliga värde – oändligt älskade och dyrbara. Det är en plats som är totalt annorlunda mot det vi ser i världen av korruption, utnyttjande och ”självförverkligande”. Det är en plats där frid råder i motsats till ångest. Till och med maktstrukturen är fundamentalt annorlunda. Den störste är inte den som får andra att tjäna mest, utan den som själv tjänar andra mest. Det är en plats där människor får blomma ut i och av kärlek. Här råder inte rädslans förlamande makt, för i den fullkomliga kärleken finns ingen rädsla. På den här platsen är drivkraften kärlek. Kungen i riket är allt igenom god och kärleksfull och vill ha en relation med varje medborgare i riket. Han är samtidigt inte begränsad på något sätt utan kan hjälpa dig med vilket problem du än har att komma med.

Det här är en verklig plats, en osynlig plats som finns mitt ibland oss. Det här är Guds rike som vi kan få smaka av redan här och nu. Alla är välkomna! Du behöver inte ens resa långt för att komma hit! Guds rike kommer till dig när du vill ta emot det!

Om du vill följa med mig till Guds rike så får vi gå till kungen – Jesus, som längtar efter att få lära känna dig! Du får gärna be tillsammans med mig! Gud! Jag är så trött på hur den här världen ser ut. Jag längtar efter att få komma till dig, att få bli en del av ditt rike. Jesus, jag tackar för att du dog för mig, för att du tog bort min synd, så att jag kan bli ren. Jag tar emot dig som min Herre, som ny kung i mitt liv. Herre, kom in i mitt liv! I Jesu namn! Amen.

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, ångest, egoism, Guds rike, rike, Gud, Jesus, kristendom, religion, bibeln

Är olyckor Guds straff?

Är det så att de olyckor och det lidande som vi råkar ut för beror på att Gud bestraffar oss människor? Är de som drabbas av olyckor mer syndiga än andra? Detta är frågor som ibland kommer upp och jag tänkte ge lite tankar om det.

Att Gud inte ligger bakom alla skeenden i naturen pekar händelsen på då Jesus stillar stormen. När båten håller på att gå under anklagar lärjungarna Jesus för att inte bry sig om dem. De säger:

 (Mark 4:38) ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?”

Jesus säger till stormen: ”Tig! Håll tyst!” och stormen lägger sig. Jesus säger inte till sig själv att tiga utan hans ord påverkar skeendet så att stormen lägger sig. Gud ligger alltså inte bakom stormen, men han har makt att påverka det fysiska. Varför låter då Gud detta ske. Varför låter han olyckor drabba oss? Är inte Gud allsmäktig?

Jo, Gud är allsmäktig. Han äger all makt, men han har också givit oss makt att förvalta. Han har givit oss makten att göra egna val och han har givit oss en jord att förvalta. Gud vill beskydda oss och låta oss slippa allt det onda och problemet är just att vi väljer bort en Gud som vill beskydda oss från det onda. Gud vill omsluta oss med sin hand, men vår bortvändhet från Gud har lett till att vi har fått som vi ville. Hans beskyddande hand har lyfts ifrån oss, allt efter vår egen vilja. Det är detta som lett till att det onda, olyckor och förödelse fått utrymme att drabba oss. Vi lever i en fallen värld full av naturkatastrofer, sjukdomar och lidande. Vi lever i en värld där vi människor vill klara oss utan Gud och det är det vi ser konsekvensen av. Det onda, olyckor och sjukdomar slår blint och orättvist. Ingen går fri.

Vi är beroende av Guds hjälp här i världen precis som ett barn är beroende av sina föräldrar. Vi behöver Guds hjälp och beskyddande hand för att vara trygga. Gud vill att vi ska söka honom när det stormar i livet för han har makt att förändra. Han har makt att stilla stormen.

 (Pred 8:8) Ingen har makt över vinden, ingen kan hejda vinden. Ingen råder över dagen för sin död, ingen slipper undan i striden. Ondskan räddar aldrig sin man. Allt detta såg jag när jag betraktade vad som sker under solen, i en tid då människa har makt över människa, till hennes olycka.

Vår makt att påverka har lett till vår olycka. Vi missbrukar den makt vi har fått och väljer att gå vår egen väg istället för den väg som Gud har skapat oss till att gå, nämligen kärlekens väg. När vi är egoistiska så ger vi makt till det onda och när vi väljer kärleken så får det goda (Gud) makt att verka. På samma sätt är det med den fysiska jord som vi förvaltar. Gud gav oss makt att förvalta och det han vill är att vi ska ge honom makt att hjälpa oss. Vi behöver Gud. Guds plan är inte att döma oss, utan hans plan är att vi ska slippa det ondas konsekvens och det var den totala konsekvensen av det onda som Jesus tog på sig. Guds plan är att rädda oss från det onda och föra oss till ett himmelrike. Ett himmelrike där kärlek, frid och glädje råder. Ett himmelrike där Gud råder. Ett Guds rike.

 Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, fri vilja, död, kärlek, olyckor, beskydd, Jesus, Gud, bibeln, religion, naturkatastrofer, kristendom  
Image: prozac1 / FreeDigitalPhotos.net

Gud är sanningen

Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6). Jesus som är Gud säger inte bara det som är sant, utan han är sanningen. Han är det sanningen är, men vad innebär det att Gud är sanningen?

Sanningen har många egenskaper. Sanningen är evig, odödlig, orubblig och absolut. Jag kan ta emot det som är sant genom att tro på sanningen. Om jag inte skulle ta emot sanningen så kommer den inte få mig att uppfatta den verklighet som existerar och det kan leda mig fel i livet. Tänk om jag exempelvis inte skulle tro på en läkare som säger: ”Du har fått en godartad tumör som vi behöver operera bort”. Skulle jag inte ta emot den sanningen utan fly ifrån den genom förträngning, så skulle det leda till min död. Men sanningen kan vi inte ändra på genom flykt, utan den står orubbligt fast. Sanningen är.

Att Gud är sanning innebär att Gud är evig, odödlig, orubblig och absolut. Gud tas emot genom tro. Att inte genom tron ta emot Gud får mig att inte uppfatta den verklighet som existerar och det leder mig fel i livet. Innebär det då att den som inte tror på Gud inte kan uppfatta sanningar? Nej, naturligtvis inte, men det är ett verk av Gud att vi ser det som är sant. Gud är alltså mycket mer närvarande än vad vi tror. Det är ett verk av Gud att vi tror på honom. Gud ger oss den klarhet som vi upplever när vi ser sanningar. I Guds ljus ser vi det som är sant. Gud vill att vi ska söka honom som är sanningen och ljuset, men att komma närmare sanningen får också konsekvenser.

När jag närmar mig sanningen kan det innebära att jag tvingas inse att jag har fel, eller att jag ser att det jag gjort är fel. Min stolthet sätts på spel. En skyldig brottsling som står inför rätta och är rädd att sanningen ska komma fram har bara ett alternativ, nämligen att fly in i lögnens mörker. På samma sätt är det för oss alla, medvetet eller omedvetet. Det är när jag försöker dölja mina fel och brister genom att ljuga som jag tvingas fly från sanningen och in i mörkret. Det är min stolthet, min rädsla att vara felbar och min rädsla för domen som driver mig till att ha min tillflykt i stoltheten och lögnen. Om jag har fel, hur skulle jag i så fall kunna bära den skuld jag har? Jag kan alltså inte tro att jag har fel. Men det är en tillflykt som bara för mig längre bort från sanningen och ljuset och allt längre in i mörkret. Ett mörker som skapar förvirring. Där sanningen inte är, utan där lögn råder, råder förvirring.

(Joh 3:20) Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”

Inte sällan känner brottslingar som flytt från lagen en befrielse när de tillslut blir tagna. Äntligen slipper de fly. Det är när de till slut ger upp efter alla försök att fly som befrielsen kommer. Gud är sanningen och han är den som ger ljus i vårt mörker. Han är den som söker oss och vi är de som gömmer oss. Det är när jag slutar att fly för Gud och när jag ger upp för sanningen som han kan verka i mig. Det är när jag är som mest sårbar, tagen på bar gärning, när stoltheten är krossad och när jag är som minst som Gud kan nå mig med sitt ljus. Det är när jag tar emot sanningen som jag inser min skuld. Det glada budskapet är att Gud inte kommer med dom, utan med utsträckta armar. Det är då jag inser att den sanning som jag flytt är en Gud som kommer med frid, frihet och nåd. Det är en Gud som älskar dig mycket mer än du anar.

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, tro, frid, frihet, Gud, dom, stolthet, rädsla, Jesus, religion, rättegång, bibeln, kristendom, Anders Behring Breivik

Image: dan / FreeDigitalPhotos.net

Var inte rädd

Det är så mycket som gör oss rädda. Alltifrån rädslan för vad andra ska tycka om mig till rädslan att förlora sitt liv. Ingen är immun för rädslor, för när vi minst anar det så stormar det i livet.

Hopp och rädsla är båda kopplat till en tro på att något som inte har hänt kommer att hända. Hopp har sin grund i tron på att något bra som inte har hänt kommer att hända, medan rädsla har sin grund i tron på att något dåligt som inte har hänt kommer att hända. Rädslan driver bort hoppet, medan hoppet ger rädslan mindre plats. Både rädsla och hopp har alltså sin grund i vår tro på en framtid vi inte kan se.

(Heb 11:1) Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.

Rädsla och hopp är alltså starkt kopplat till vår tilltro till framtiden eller med andra ord om vi ser med hopplöshet eller med hopp mot framtiden. Om jag känner en tilltro eller ett hopp inför framtiden så kommer jag inte vara rädd. Men vad är det då jag sätter mitt hopp eller tilltro till? Är det min lön, ekonomin, börs konjunkturen, försäkringar eller välfärdssystemet? Eller är det familj, vänner eller äktenskapet? Eller sätter jag mitt hopp eller tilltro till mig själv när jag ser mot framtiden? Världen runt omkring oss kan skaka. Jag kan förlora jobbet, ekonomin och börser kan krascha, vänner kan dö, äktenskapet kan leda till skilsmässa och jag själv kan misslyckas med det jag vill göra. När det skakar som vi har satt vår tilltro till, så kommer rädslan och hopplösheten över mig.

I min strävan att på egen hand försöka klara mig, så blir jag rädd för att hjälpa andra eller vara generös för kanske skulle det kunna stjälpa mig. Jag vill inte hjälpa andra om det skulle leda till att jag riskerar min egen överlevnad eller mitt eget välstånd. Jag är då rädd att inte nå mitt mål att överleva och leva gott. Rädslan får mig alltså att bli självcentrerad. Den tränger undan den kärlek jag har, eftersom all energi går åt till att föda och hjälpa mig själv mot mitt mål av överlevnad och välbefinnande. Genom min egoism försöker jag finna nytt hopp.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Nu är det inte så att det är fel att ibland bli rädd. Problemet är när rädslan får styra mitt liv, för då kommer det jag är rädd för att vara det som styr mig. Jag blir slav under det jag är rädd för. Om jag är rädd att förlora mina pengar så kommer pengarna att få makt över mig och mitt liv kommer att vara centrerat runt pengar. Om jag är rädd för att dö så får döden makt över mig och mitt liv kommer att centreras runt att försöka leva sunt och länge.

(Luk 12:32) Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket.

Gud vill befria dig från all rädsla och allt det som binder och förslavar dig. Han vill ge dig ett hopp inför framtiden. Ett hopp som befriar dig från den rädsla som binder dig och ett hopp som aldrig sviker, dör eller kraschar. Ett hopp om ett evigt liv! Gud står fast när världen stormar. Vågar du sätta din tillit, din tro, ditt hopp på honom som har besegrat världen? Hur mörkt och hopplöst ditt liv än kan se ut så har han en plan och ett hopp för dig. Ta emot det Gud vill säga till dig: ”Var inte rädd. Jag är med dig och jag vill ge dig ett nytt hopp”.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, hopp, mörker, ångest, liv, död, egoism, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln, räddning

Image: Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net

Vägen ut ur otryggheten

Trygga vill vi alla vara och vi har lätt att känna oss trygga när vi tror att vi har läget under kontroll. Men kan vi verkligen ha läget under kontroll? Har vi makt att kontrollera vår omgivning?

Vi människor tenderar att sträva så efter att kontrollera både oss själva och vår omgivning, men vi stävar efter en illusion. Vi kan inte kontrollera allt som sker och inte sällan skapar vårt kontrollbehov bara ännu mer problem än vad vi försöker lösa. Jag tänkte återge den berättelse som Sven Reichmann skriver i sin bok ”Ha det så bra”.

Du lyckas av en händelse komma över den äkta målningen ”Mona Lisa” av Leonardo da Vinci för nästan inga pengar alls. Du gläder dig över tavlan och hänger den på en fin plats i vardagsrummet. Du visar stolt upp tavlan för dina vänner, som blir gröna av avundsjuka. Du mår bra och du känner dig smart och stolt över att du lyckats få den så billigt. Men lyckan varar inte länge…

Du inser snart att du har en av världens mest berömda tavlor hemma i ditt vardagsrum och du förstår att ryktet kommer att sprida sig om ditt fynd. Du blir misstänksam mot människor som du tycker beter sig konstigt på gatan utanför. Du ringer då och skaffar vakter som ska patrullera utanför ditt hus. Lugnet lägger sig när du nu känner att du har kontroll. Men då blir du misstänksam mot de vakterna du anställt och misstänker nu dem för att vilja åt tavlan. Du anställer fler vakter så att de nya vakterna kan hålla koll på vakterna du misstänker. Dagarna går men du känner dig inte helt trygg. Tanken slår dig att någon kan gräva gångar under din trädgård för att komma åt tavlan. Du ringer då efter en byggfirma som förstärker ditt hus med pansar och tjocka väggar så att ingen ska kunna bryta sig in. Du försöker vara förutseende med alla de scenarion du kan komma på hur tavlan skulle kunna stjälas, så du fortsätter med att byta till skottsäkra fönster som inte går att öppna och bygga höga murar runt huset med taggtråd. Till slut blir du rädd för att gå ut. Du kan ju bli utpressad eller dödad. Det hela slutar med att du sitter vid din tavla, i ditt vardagsrum...

Historien är tillspetsad, men den har en mycket bra poäng. Tavlan kom till dig som en gåva, men ångesten och kontrollbehovet skapade bara ett fängelse. Det var inte längre du som ägde tavlan, utan tavlan ägde dig. Så ofta försöker vi lösa vår ångest med kontroll och ännu mer kontroll. Problemet är bara att ångesten inte försvinner. Men vad är då vägen ur ångesten till friheten? Hur tar vi oss ut ur otryggheten?

Gud vill att vi ska vara fria och inte fångas i ångestens grepp. Därför vill han att vi ska söka honom och att vi ska lita på honom. Låt vakterna gå hem och låt dina murar falla. Du gör dig sårbar, men du låter också det verkliga livet nå dig istället för fängelsets mörker som kontrollen gav. Gud ger dig många och dyrbara gåvor, men låt inte gåvorna få makt över dig, utan gläd dig åt de gåvor du har.

(Matt 6:33) Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kontroll, ångest, makt, frihet, trygghet, Jesus, Gud, kristendom, bibeln, religion, gåva

Bild: sakhorn38 / FreeDigitalPhotos.net

Varför är tron på Jesus annorlunda mot andra religioner?

Vad är det egentligen för skillnad mellan den kristna tron och andra religioner? Är det inte i grund och botten samma drivkrafter som tar sig olika uttryck? Det är inte ovanligt att den kristna tron klumpas ihop med andra trosuppfattningar, men det finns en avgörande skillnad.

Vad skiljer då den kristna tron från andra religioner och livsåskådningar? Jo, i alla andra religioner och livsåskådningar så handlar det om att du ska prestera för att duga inför gud eller människor. I religioner är det gud eller gudar som du måste utföra vissa handlingar gentemot för accepteras. Gudarna måste blidkas. Det handlar om att utföra vissa handlingar för att nå en högre status eller för att undvika bestraffning.

Livsåskådningar som inte tror på någon gud eller andevärld behöver prestera för andra människor för att lyckas i livet. I denna världen handlar det om att göra rätt, se rätt ut, säga rätt saker, äga rätt saker... Vi är vad vi gör och vad vi äter. Om jag känner mig dålig, skuldbelagd eller inte älskad så blir lösningen att se bättre ut i andra människors ögon. Genom människors acceptans blir jag mer värd.

Muslimen vill bli accepterad av Gud och ateisten vill bli accepterad av andra människor. När det gäller den kristna tron så är Gud den som har presterat. Det finns inget du kan göra för att han ska älska dig varken mer eller mindre. Kristen tro handlar om en relation med en Gud som älskar dig och inte om en religion där du måste prestera för att vara älskad. Hans kärlek har du redan. Du är redan högt aktad av honom. Du är hans ögonsten. Det var därför som Jesus dog och tog ditt straff på sig.

(Matt 19:26) Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt [att komma in i himmelriket genom egna prestationer], men för Gud är allting möjligt.”

Det enda vi behöver göra är att i ödmjukhet ta emot Guds försonande hand , för ingen kommer till Guds rike av egna prestationer. Ingen kan vara stolt över att hamna i himmelriket, för det beror inte på vad vi gör här i livet, utan på det Jesus gjorde för oss. Kristen tro handlar inte om att bygga på vår stolthet, utan om att i ödmjukhet vända sig till Gud. Vem kan vara stolt över att bli räddad? Kristen tro handlar om att ge upp sina egna prestationer, för Gud älskar inte dig på grund av det du gör, utan han äskar dig för den du är i hans ögon. Hans kärlek ställer inga villkor. Ingen annan religion eller livsåskådning kan ge den frid det innebär att vara älskad villkorslöst.

(Rom 3:23) Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd,

Om det är detta presterande, kravet på det rätta handlandet eller stoltheten och högmodet som du förknippar med religion, så handlar inte den kristna tron om det. Jesus kommer med försoning till en brusten värld. Han kommer med sin villkorslösa kärlek i en värld full av villkor.

Se Jefferson Bethkes dikt:



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, kristendom, relation, religion, ödmjukhet, stolthet, Jesus, Gud, kärlek, bibeln