måndag 16 april 2012

Gud är sanningen


Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6). Jesus som är Gud säger inte bara det som är sant, utan han är sanningen. Han är det sanningen är, men vad innebär det att Gud är sanningen?

Sanningen har många egenskaper. Sanningen är evig, odödlig, orubblig och absolut. Jag kan ta emot det som är sant genom att tro på sanningen. Om jag inte skulle ta emot sanningen så kommer den inte få mig att uppfatta den verklighet som existerar och det kan leda mig fel i livet. Tänk om jag exempelvis inte skulle tro på en läkare som säger: ”Du har fått en godartad tumör som vi behöver operera bort”. Skulle jag inte ta emot den sanningen utan fly ifrån den genom förträngning, så skulle det leda till min död. Men sanningen kan vi inte ändra på genom flykt, utan den står orubbligt fast. Sanningen är.

Att Gud är sanning innebär att Gud är evig, odödlig, orubblig och absolut. Gud tas emot genom tro. Att inte genom tron ta emot Gud får mig att inte uppfatta den verklighet som existerar och det leder mig fel i livet. Innebär det då att den som inte tror på Gud inte kan uppfatta sanningar? Nej, naturligtvis inte, men det är ett verk av Gud att vi ser det som är sant. Gud är alltså mycket mer närvarande än vad vi tror. Det är ett verk av Gud att vi tror på honom. Gud ger oss den klarhet som vi upplever när vi ser sanningar. I Guds ljus ser vi det som är sant. Gud vill att vi ska söka honom som är sanningen och ljuset, men att komma närmare sanningen får också konsekvenser.

När jag närmar mig sanningen kan det innebära att jag tvingas inse att jag har fel, eller att jag ser att det jag gjort är fel. Min stolthet sätts på spel. En skyldig brottsling som står inför rätta och är rädd att sanningen ska komma fram har bara ett alternativ, nämligen att fly in i lögnens mörker. På samma sätt är det för oss alla, medvetet eller omedvetet. Det är när jag försöker dölja mina fel och brister genom att ljuga som jag tvingas fly från sanningen och in i mörkret. Det är min stolthet, min rädsla att vara felbar och min rädsla för domen som driver mig till att ha min tillflykt i stoltheten och lögnen. Om jag har fel, hur skulle jag i så fall kunna bära den skuld jag har? Jag kan alltså inte tro att jag har fel. Men det är en tillflykt som bara för mig längre bort från sanningen och ljuset och allt längre in i mörkret. Ett mörker som skapar förvirring. Där sanningen inte är, utan där lögn råder, råder förvirring.

(Joh 3:20) Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”

Inte sällan känner brottslingar som flytt från lagen en befrielse när de tillslut blir tagna. Äntligen slipper de fly. Det är när de till slut ger upp efter alla försök att fly som befrielsen kommer. Gud är sanningen och han är den som ger ljus i vårt mörker. Han är den som söker oss och vi är de som gömmer oss. Det är när jag slutar att fly för Gud och när jag ger upp för sanningen som han kan verka i mig. Det är när jag är som mest sårbar, tagen på bar gärning, när stoltheten är krossad och när jag är som minst som Gud kan nå mig med sitt ljus. Det är när jag tar emot sanningen som jag inser min skuld. Det glada budskapet är att Gud inte kommer med dom, utan med utsträckta armar. Det är då jag inser att den sanning som jag flytt är en Gud som kommer med frid, frihet och nåd. Det är en Gud som älskar dig mycket mer än du anar.

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Image: dan / FreeDigitalPhotos.net